Att vakna

Så var man uppe. Hunden skäller i trehundrasjuttiofemtusen år tills man helt enkelt måste kliva upp. Gosigt uppvaknande må jag säga, absolut. Men det råder man bot på genom att ringa upp sin gospluttmys flicka. Och när hon låter sådär tindrande glad blir dom svulla sömniga ögonen lite öppnare oc piggare. Jag älskar dig, min sköna.
Idag vankas det våfflor hos min faster, där har jag minsann inte varit på över ett år. Spännnande spännande, vi får se vad som sker.
Men nu ska jag faktiskt dra fingarna ur arslet och klä på mig, sminka mig (ni kanske har sett m in sminkblogg) och göra mig allmänt urtjusig.
Puss på er få men uppskattade läsare, frid vare med er alla! <3

Ps. Greta sa att mina inlägg låter deppiga, och jag måste klargöra att så inte är fallet! Jag skriver det som kommer upp i huvudet och jag på inget sätt deprimerad eller suicidal. Bara så ni vet liksom, så är jag faktikst jäkligt glad. Ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0