Du vet egentligen ingenting

För jag vet att du vet att du har fel, så jävla fel.
( fick rådet att inte dansa när jag blev uppbjuden, men jag gör det ändå för jag dansar fan så mycket bättre. )
För att citera dig, eller den du snott det av. Poesi och blaj. Ditt signum, rara syster.
Det är underbart med all den kärlek som finns mellan oss, underbart.
Dina vackra kärleksord som ger en sånt hopp och trygghet.
Och - små hoppor, ni har ingen som helst jävla rätt att säga till mig att jag ska ringa mamma.
Lilla hoppaploppa, tre barn gör dig inte vuxen. Tydligen.
Det är sorgligt att se hur fast ni är i det.
Det är sorgligt att se att det är ditt liv som styrs av det.
Själv är jag fast besluten att bli frisk och att rädda min egen familj från skiten.
Synd att jag aldrig fick skilsmässopapprena.
Sist kollade så var vi systrar, jag vet inte om du minns?

Jag vet inte om du nånsin kommer läsa det här, nånsin läsa något jag skriver.
Jag vet inte om du nånsin kommer ringa, kommer vi ens prata mer.
Jag vet inte vem du är, och det kanske är bäst.

Synd att vi delar blod, synd att vi är födda i samma hus. Synd att du aldrig kommer undan, för jag är din lillasyster och det är jag som har vettet i behåll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0