AMANDA

...berätta om igår.
Igår var en tung dag. Jag var till Vår gamla lägenhet och flyttade iväg alla mina saker. Nu står mina saker i ett förråd till en lägenhet som ska vara Min. Jag trodde inte att det skulle kännas så tungt att flytta. Men det gjorde det. Med en klump i magen packade jag ner alla saker i lådor. Allt som var för Oss. Vår IKEA tur, full av lycka och ivrighet. Nu en skål, ett par glas och några ljus i en kartong. Talgbollarna som jag hängde utanför Vårt fönster är nu slängda. Alla planer jag hade, alla drömmar som fanns. Det här skulle bli bra, bäst. Inget blev som Vi trodde eller tänkte. Vi inredde 38 kvadratmeter med kärlek och förhoppningar. Nu är det över. När lådorna var fyllda och all var klart stod jag ensam i den där lilla lyan, vårt bo och grät. Grät för all smärta som sitter i väggarna, grät för drömmarna som gick fel, grät för vår kärlek som inte överlevde, grät för den vänskap som splittrats. Grät för att jag på riktigt såg slutet. Att jag fick ett rent avslut som syntes fysiskt. Alla misstag, all fantastisk glädje är föralltid stängd. På vägen hem grät jag av sorg. När jag gick genom hallen, ut genom dörren och låste med min nyckel med hästen som blev tvättad var jag säker. Säker på att jag aldrig skulle se lägenheten på Gulsporregränd igen och säker på att allt kommer bli bättre.

Allt är skönt. Jag lever just nu och har inte tid att blogga.

If it makes you happy.
 it can't be that bad

Borde uppdatera för hela veckan.
Måndag tisdag onsdag och halva idag har jag jobbat på fritids här på skolan. Jätteskönt faktiskt och barnen är bäst. Jag känner mig så snuskigt vuxen.
Måndag hängde jag med Ida Josenfin och Therese efter arbetet och chillade i solen. Sen åkte vi och fiskade utan lycka för att efter det avsluta kvällen med fika hos Ida. Jag kom på ett nytt visdomsord då. Själv följer jag det inte, men gör det gärna ni. Skaffa dig aldrig ett beroende du inte kan stå för. Varsågod, visdom från mig till er.
Igår målade jag med akryl på duk. Fantastiskt skönt att få ur sig lite inspiration. Bilden kom i en dröm men är inte färdig.
Inatt satt jag uppe och ugglade till två även fast jobbet startade sju. Dåligt.

Nu ska jag följa två raringar till simskolan och hämta en. Busy busy.
Pussas

Varannan tanke säger emot varandra. Ett bra två åt helvete ett bra två åt helvete.
Jag blir galengalengalengalen.
Fuck det här jag vet inte vad jag gör längre.

...att den här låten är snurrigt bra

Man vet att man inte är redo när rädslan av att se en bild som inte ens finns ger en kväljningar och får dig kallsvettig från topp till tå. Jag visste att det skulle kännas obehagligt men inte såhär. Och jag såg inte ens något. Usch jag mår illa.

Jag är inte redo, inte ännu.

Ni vet när en person är så snygg att allt man vill göra är att vara nära? Men inte för nära, för man måste kunna se. Måste möta blick.
När man sitter mitt emot en människa som pratar, som vanligt, och knappt kan fokusera för hela kroppen vill springa fram kasta sig över denna person och brotta ner den på golvet och aldrig släppa.
Undrar om alla träffat en sån. Jag har. Och jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på denna persons rygg.

Om det är en flicka eller pojke kan ni klura på själva. Jag ska iallafall ut med hunden.