AMANDA

...berätta om igår.
Igår var en tung dag. Jag var till Vår gamla lägenhet och flyttade iväg alla mina saker. Nu står mina saker i ett förråd till en lägenhet som ska vara Min. Jag trodde inte att det skulle kännas så tungt att flytta. Men det gjorde det. Med en klump i magen packade jag ner alla saker i lådor. Allt som var för Oss. Vår IKEA tur, full av lycka och ivrighet. Nu en skål, ett par glas och några ljus i en kartong. Talgbollarna som jag hängde utanför Vårt fönster är nu slängda. Alla planer jag hade, alla drömmar som fanns. Det här skulle bli bra, bäst. Inget blev som Vi trodde eller tänkte. Vi inredde 38 kvadratmeter med kärlek och förhoppningar. Nu är det över. När lådorna var fyllda och all var klart stod jag ensam i den där lilla lyan, vårt bo och grät. Grät för all smärta som sitter i väggarna, grät för drömmarna som gick fel, grät för vår kärlek som inte överlevde, grät för den vänskap som splittrats. Grät för att jag på riktigt såg slutet. Att jag fick ett rent avslut som syntes fysiskt. Alla misstag, all fantastisk glädje är föralltid stängd. På vägen hem grät jag av sorg. När jag gick genom hallen, ut genom dörren och låste med min nyckel med hästen som blev tvättad var jag säker. Säker på att jag aldrig skulle se lägenheten på Gulsporregränd igen och säker på att allt kommer bli bättre.