AMANDA

Jag mår bra, utomordentligt bra. Visst jag är trött, arg, och sjukt sårad och besviken. Men jag känner mig fri och lugn för jag vet att allt kommer ordna sig. Allt blir bra förr eller senare.
Ska väl försöka plugga på distans som det ser ut nu, för jag kan inte både ta hand om min hund och åka buss fyra timmar om dagen. Visst det kommer bli lite trist och ensamt men jag tror det funkar iallafall.

För er som missat det är jag numera helt oönskad i den lägenhet jag alltid känt mig som en inneboende i.
Just det, måste dit och hämta allt som är mitt... vilket är typ allt man behöver.

Det finns vänner och så finns det vänner.
Det är min tur att vara långsint nu.